Författare: lararjaveln (Sida 3 av 5)

Rubriken som inte nådde fram till ägget

Jag sitter vid frukostbordet och läser en artikel i DN där det diskuteras om ordet ”man” kan och borde ersättas med ”en” i kampen för jämlikhet. I artikeln ”Ordet ’man’ blir ’en’ i kampen för jämlikhet” intervjuar Georg Cederskog både professorn i modern svenska Lars-Gunnar Andersson, författaren Lidija Praizovic samt DN-medarbetarna Anna Hallberg och Magdalena Ribbing. Praizovic menar att genom att gå emot det allmänna ordvalet skapar man en jämställdhetsdebatt. Ribbing å andra sidan menar att det inte hjälper jämställdheten framåt att byta ut praktiska och lättbegripliga ord som ”man”, då det finns bättre sätt att verka för sådant.

Min spontana reaktion är att det är lite larvigt med hen och en. Vad gäller ”hen” och dess betydelse för jämställdhetsdebatten så tycker jag att det är lite märkligt. För i och med det ordet så tar man bort könsdefinieringen, och tycker att det är bra för då kan alla placeras i samma fack och vara och lika mycket värda. Men enligt mig så är det helt fel sätt att se på saken om man vill att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Jag menar att man måste acceptera att det finns både kvinnor och män och därefter aktivt jobba för att kvinnor ska få samma rättigheter och möjligheter som männen och vice versa. Vi måste istället genom strukturförändringar ändra vår bild av män och kvinnor. Så jag ser väl egentligen inte några fördelar med användandet av hen.

Det finns svårigheter med användningen av ”en” också. Detta inte minst för att ”man” har funnits med så länge och är ett så vardagligt och begripligt ord. Det är faktiskt svårt att sia om användningen på sikt, men jag är ändå av uppfattningen att desto mer det skrivs om och pratas om ord som hen och en, desto mer kommer de att användas i tal och skrift. Det finns alltid några som anammar det, sen är bara frågan hur många…

Om vårt språk på allvar kan göra skillnad i jämställdhetsfrågor? Det tvivlar jag på. Det stod i artikeln att språket speglar samhället. Och så är det väl. Men jag tror inte att man kan vända spegeln åt andra hållet. Att ändra språket kommer inte att kunna ändra samhället i närheten av lika effektivt som att i en demokrati göra aktiva samhällsförändringar. Som tidigare nämnt så tror jag inte heller att könsneutrala ord som hen är rätt väg att gå för att göra skillnad i jämställdhetsfrågor. Den effekt det kan ha är att desto fler ord, oavsett vilka, som vi stöter på och som allmänt förknippas med jämställdhetsdebatten, desto fler tankar kommer att ägnas åt den. Detta kan självfallet vara positivt då folk kanske blir mer uppmärksamma. Men jag tror ändå att det kan få motsatt effekt. ”Hen” kan ha effekten att folk tar avstånd från debatten och tycker att den är konstig och främmande.

Jag kan ändå bara hoppas att när jag och min fru i framtiden sitter vid köksbordet och läser DN, så står där istället att kvinnor har lika många platser som män i styrelser och ledningar för Sveriges företag. För först då kan vi komma ifrån att gubbarna väljer gubbarna som medarbetare, vilket de gör för att de känner sig hotade av drivna och kompetenta kvinnor. När jag och frugan sedan lägger budgeten på kvällen så hoppas jag också att vi får lika mycket betalt om vi sysslar med samma sak. Men om detta skulle bli verklighet så skulle det inte bero på att man byter ut ord som ”man” till ”en”.

Fredrik Bauer

Olika beteende emellan kön

Alla människor pratar på olika sätt i olika situationer. Exakt hur man gör eller inte är svårt att säga men jag ska försöka ge lite olika exempel hur det kan gå till.

Först måste man ta reda på vilken relation man har till varandra.

Om det är ett samtal mellan en okänd person, t.ex. busschaufför eller om det är till någon som står mig nära t.ex. min flickvän. Det är ju stor skillnad hur man kommunicerar med dem. Till en person som jag inte har någon relation till så startar samtalet oftast med en artighetsfras, typ God dag eller hej, beroende på vilken ålder personen har som jag möter. Om jag sedan ska ha ett samtal med denna okända person så blir samtalet mer om vanliga saker, väder eller om man står vid bussen och väntar, väntetiden. Här i Malung har jag fått frågor från okända om varifrån jag kommer, varför jag flyttat hit och då kommer vi in på skolan och skidorna. Vissa personer kan då prata om detta hur länge som helst.

Om jag ringer till min flickvän så startar samtalet mycket mer personligt, vi känner ju varandra så man börjar ju inte direkt med någon presentation. Sedan pratar vi om mer privata saker, känslor, funderingar, ibland olika problem och så.

En annan viktig sak som jag har tänkt på är vilken attityd jag har när jag börjar ett samtal.

Här skiljer sig mitt beteende mot min flickvän jämfört med en dialog med en busschaufför. Jag skulle nästan säga att varje tillfälle avgörs alltid hur den som först säger något eller hur den beter sig. Om jag öppnar en dialog med ett dryg arrogant ”hej” så ger det mig oftast självklart ett tråkigt svar tillbaka. Det finns ett talesätt där man brukar säga, ”man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad”. Det brukar jag nästa alltid sträva efter. Jag menar om jag skulle kliva in i bussen med ett stort leende och säga Godmorgon – hej, eller vad som helst med en trevlig ton så får man i princip alltid ett trevligt svar tillbaka.

Så kommer vi till frågan om hur man kommunicerar mellan könen. Behandlar vi varandra olika i vårt samtal eller har vi samma tilltalssätt?

Det är självklart att olika människor har olika bemötanden, det beror nog på vilken syn man har på det andra könet eller sitt eget.

Generellt anses det väl att män inte kan kommunicera utan att kvinnor är dom som är bäst på detta. Frågar man en man så tycker nog männen att dom har sagt det viktigaste och att det räcker medan om man frågar en kvinna så vill hon diskutera mer och vända och vrida på samtalet mer än männen.

Man kan väl säga att den allmänna uppfattningen är att kvinnor skvallrar, tjatar mer än män, samtidigt som man kan säga att män oftast muttrar och grymtar mer än kvinnor. Det är ju inte konstigt att många diskussioner mellan könen inte fungerar.

Jag själv anser att man pratar olika med sina killkompisar mot vad man säger till sina tjejkompisar. När man träffar en tjej ändras oftast rösten och tonen, detta är inget man själv märker men jag har märkt det på mina killkompisar och de om mig. Samma när man möter killarna, då blir rösten oftast lite mörkare och kortare i tonen, mer ”ö ba, tjaba”, det är rätt intressant.

Alltså emellan könen så tror jag absolut att man har en annan slags dialog och beteende, man brukar ju säga att det finns kill- och tjejsnack.

Till sist, när jag pratar med min mormor och morfar så blir samtalet både långsammare och kanske lite mer enklare. De är gamla och jag kan inte prata lika fort med dom som med kompisarna, då hör dom inte eller så förstår dom inte vad jag säger. Samma med språket, för med mormor och morfar så måste jag säga hela orden och inte använda slang. De hänger inte med när man använder slang så då får man göra om orden till det ”vanliga språket”.

Hen, en, man eller vad?!

Eleverna fick i uppgift att läsa Georg Cederskogs artikel ”Ordet ’man’ blir ’en’ i kampen för jämlikhet” (DN, 2013-01-16) till dagens lektion, och den väckte sannerligen diskussionslustan hos mina kära alp-treor!

Vi började i artikeln och diskuterade huruvida det lite dialektala ’en’ skulle kunna ersätta ’man’. Eleverna konstaterade krasst att det inte är så mycket mer jämlikt i samhällen där ’en’ finns i det lokala språket… Den viktigaste slutsatsen för dagen var att ändra personliga pronomen är inte rätt väg att gå om man vill ha ett jämlikt samhälle – då är det bättre att ge lika lön för lika arbete!

Efter denna slutsats började vi prata om vilka ord som uppfattas som maskulina och feminina. Jag delade ut whiteboardpennor och bad dem göra två kolumner – en för manligt och en för kvinnligt – och fylla på dessa med ord som ”beskriver” människor, t ex yrken eller intressen. Lite intressant är att eleverna själva gjorde färgvalet med pennorna… Rött för kvinnligt och blått/svart för manligt!

IMG_1021 IMG_1022

Man kan, utan att överdriva, säga att den manliga sidan fick många fler ord än den kvinnliga… Eleverna och jag var oftast rörande överens om vilken sida om strecket orden skulle placeras på vilket säger en del. När vi hör ’kassörska’ ser vi en kvinna sitta i kassan i en matvarubutik, medan en ’kassör’ är en man som har hand om en förenings finanser. Jag är nästan 20 år äldre än dessa elever och det säger oss att inte mycket har hänt i jämlikhetsväg på 20 år…

Några ord orsakade dock diskussioner, t ex ’frisör’. ’Frisören’ hamnade först mitt på strecket men sedan enades gruppen om att det var ett kvinnligt ord. ”Manliga frisörer är ju ofta lite feminina,” som någon sa.

’Advokat’ blev enhälligt placerat på manliga sidan medan ’jurist’ hamnade på strecket. Varför? Jo, eleverna menade att i ordet ’jurist’ finns inte ”tyngden” som ’advokat’ har. ’Advokat’ frammanar bilden av en Silbersky-typ, medan en jurist är yngre, inte lika erfaren juridisk kunnig person… och att detta var mer kvinnligt.

Detta kan verka kontroversiellt, men, som eleverna själva konstaterade, detta handlar om våra fördomar. Fördomar får man från sin närmaste omgivning och från samhället i stort. För att ett land ska bli jämlikt krävs att ens fördomar ändras i grund och botten och sådant går inte fort.

Som sagt, mycket har inte hänt på 20 år.

 

Jeopardy

Jeopardy är ett i frökens tycke roligt spel… och eftersom hon tycker det har hon konstruerat ett litet språkhistoriejeopardy här. Frågorna (eller rättare sagt svaren) är konstruerade på sådant som tagits upp på lektionerna i Svenska 3.

Testa dig själv!

Jeopardy

Jeopardy är ett i frökens tycke roligt spel… och eftersom hon tycker det har hon konstruerat ett litet språkhistoriejeopardy här. Frågorna (eller rättare sagt svaren) är konstruerade på sådant som tagits upp på lektionerna i Svenska 3.

Testa dig själv!

Män och kvinnors olika sätt att uttrycka sig

I boken Nick och Norahs oändliga låtlista från 2006 som är skriven av Rachel Cohn och David Levithan får du träffa Nick och Norah som är två ungdomar som bor i New York. Nick och Nora uttrycker sig på olika sätt, ett tillfälle i boken som jag tänker på är när Nick och Norah bråkar för att Norah blir nobbad av Nick och Norah åker iväg i en taxi. Nick säger då ”fan ta henne som bara kliver in i den där taxin” medan Norah är mer velig än Nick och hon säger ” gick jag för långt med Nick eller för kort? Eller är jag helt enkelt för oattraktiv” Just det här kapitlet när Nick och Norah beskriver samma situation men ur deras egna perspektiv så ser man att Norah är mer velig och funderar över saken ur alla olika vinklar medan Nick är mer bestämd i sin åsikt. Om man tittar på längden på de här två kapitlen så är Norahs längre är Nicks vilket kan betyda att Norah förklarar saken mer utförligt och vrider och vänder mer på problemet.

Men om jag ska tolka Nick så skulle jag säga att Nick inte uttrycker eller beter sig som urtypen av hur en kille ska var, eller i alla fall inte hur Norah förväntar sig att en kille ska vara. Jag skulle säga att i det här fallet så är Nick nästan lite mer tjejen i relationen och Norah är killen. Nick är den som trånar efter sin förra flickvän vilket man brukar säga är mer likt tjejer och han är även väldigt snäll och omtänksam vilket i Norahs ögon mer kännetecknas av hur tjejer är och tänker. Norah förväntar sig mer att en kille ska behandla henne som skit, vara hård och kall och inte så känslosam som jag uppfattar att Nick är.

Jag tycker att tjejer och killar uttrycker sig på olika sätt. Däremot tror jag att hur man uttrycker sig också påverkas av en stor mängd andra saker och inte bara vilket kön man tillhör. För det mesta tror jag att tjejer tänker och känner mer än vad killar gör. Jag skulle inte gå så långt som att säga att tjejer har mer känslor inom sig utan snarare att tjejer uttrycker sina känslor mer än vad killar gör. Ett exempel är att tjejer oftare tar mer illa vid sig än vad killar gör om en person säger någon opassande kommentar. Om en tjej får höra kommentarer som hon känner är sårande eller nedvärderande så behåller hon det oftast för sig själv men berörs illa. Om en kille får höra liknande kommentarer så skulle jag mer förvänta mig att han slänger ur sig några svordomar tillbaka och även kallar personen för liknande fula ord tillbaka. Jag tror även att tjejer i vissa sammanhang har lättare för att vara lugna och ta diskussioner med ett lugnare tonläge. Jag säger inte att inte tjejer kan säga ifrån för det kan de verkligen, men jag tror bara att de har lättare för att uttrycka åsikter med en mjukare ton. När killar eller män ska uttrycka sig så gör de oftare det i antingen en svart eller vit nyans medan kvinnor ofta talar i mera gråa nyanser. Vad jag menar med det är att män ofta vill ha raka och tydliga konversationer medan kvinnor ofta pratar omkring ämnet och lindar in de flesta frågorna. Detta kan göra att det ibland blir svårt för männen att förstå kvinnorna för att kvinnor inte ger lika raka och tydliga svar som de vill ha för att förstå budskapet.

En annan sak som jag direkt tänker på när jag funderar över hur främst tjejer kommunicerar är att det också ligger mer i den kvinnliga naturen att prata skit om folk bakom ryggen på varandra. Så som jag uppfattar det är det inte så många killar som pratar bakom någon annans rygg. De flesta killar tar nog det mesta mer ”face to face” eller helt enkelt inte lägger så mycket tid och energi på att döma och granska andra personer, något som tjejer gör långt mer ofta.

 

 

Terminen är igång

Ett par veckor av terminen är avverkade; ettorna har plågat sig genom DLS-diagnostiskt material; tvåorna har duschats med grammatik och treorna har varit till Berättarladan i Sunne för att se Västanå teaters uppsättning av Selma Lagerlöfs Nils Holgersson.

I pausen fick Lisa närkontakt med självaste Mårten Gåskarl (Björn Söderbäck)…

IMG_0904

… och Fabian och Jerry inspirerades och hemföll åt teatraliska uttryck.

IMG_0903

Vi är alltså igång för fullt. Ett urval från det fysiska klassrummet: Treorna tar sig genom svensk språkhistoria, egna runrader står just nu på agendan. Tvåorna fördjupar sig i döda språk och ettorna får en rejäl dos filmkunskap (”Film är också text” som en filmvetare sa en gång) och berättarteknik. Alp 2 fortsätter med ett tema från boken de avslutade förra kursen med (Nick & Norahs oändliga låtlista) och tar svängen över språksociologin – manligt och kvinnligt språk.

Eleverna kommer att publicera olika alster här på bloggen under hösten, så håll utkik!

Terminen är igång

Ett par veckor av terminen är avverkade; ettorna har plågat sig genom DLS-diagnostiskt material; tvåorna har duschats med grammatik och treorna har varit till Berättarladan i Sunne för att se Västanå teaters uppsättning av Selma Lagerlöfs Nils Holgersson.

I pausen fick Lisa närkontakt med självaste Mårten Gåskarl (Björn Söderbäck)…

IMG_0904

… och Fabian och Jerry inspirerades och hemföll åt teatraliska uttryck.

IMG_0903

Vi är alltså igång för fullt. Ett urval från det fysiska klassrummet: Treorna tar sig genom svensk språkhistoria, egna runrader står just nu på agendan. Tvåorna fördjupar sig i döda språk och ettorna får en rejäl dos filmkunskap (”Film är också text” som en filmvetare sa en gång) och berättarteknik. Alp 2 fortsätter med ett tema från boken de avslutade förra kursen med (Nick & Norahs oändliga låtlista) och tar svängen över språksociologin – manligt och kvinnligt språk.

Eleverna kommer att publicera olika alster här på bloggen under hösten, så håll utkik!

Runristning deluxe

Språkhistoria står på agendan och HTFS11 ristar (tja… ritar…) runor för fulla muggar!
IMG_0911

Fröken skickar, som den run-nörd hon är, dessutom en liten kärleksfull hälsning till dem på tavlan:

IMG_0912

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024

Tema av Anders NorenUpp ↑