Något som är mycket irriterande i skolans värld – ja, överlag antar jag – är när Någon drar igång ett projekt som det sedan inte blir något av… Därför har jag idag suttit ned med min rektor för att kolla hur jag ska gå vidare med implementeringen av bedömning för lärande/formativ bedömning. Jag vill inte bli en Någon som drar igång något och sedan släpper det vind för våg!

Så, hur ska jag – och i förlängningen kollegiet – gå vidare?

Jag har läst lite om andra kommuner och hur de har gjort och nästa steg i progressionen torde vara att lärare gjorde klassrumsbesök hos varandra och, likt eleverna i deras kamratrespons, utdela ”two stars and one wish”. Jag tvivlar dock på att detta låter sig göras hos oss utan gnissel…

En annan variant som gjorts i Borås är att samla kollegiet och köra ”micro teaching” – att lärarna visar varandra hur de undervisar om olika moment. Jag tror att detta skulle fungera bättre hos oss eftersom man då inte befinner sig i ”sitt klassrum” och att revirhävden därigenom inte blir lika ”hotfull”. Detta skulle kunna ske på arbetslags-, eller ämneslagsmöten på neutral mark.

Genom ”micro teaching” skulle då lärarna dela med sig; kompetensutveckla varandra, och var och en i gruppen skulle göra en självvärdering. Det låter ju bra. Det får bli nästa steg!

Hur har ni gjort på era skolor?

Hälsningar

Ensamseglare på det formativa havet.