Kategori: Eleverna

Skapande OS-verkstad

”Os 2014 i Sochi har varit ett ganska tumultartat OS, inte minst har debatten om homosexualitet varit en stor fråga, då detta är olagligt i Ryssland. Många tycker att Idrott och Politik ska hållas isär, men är det egentligen så lätt?

En annan sak som har uppmärksammats är alla dessa obetalda arbetare och alla dessa människor som blivit dåligt behandlade. Men varför är det detta som uppkommer när man tänker på OS i Sochi? Varför försvinner alla dessa fantastiska idrottsliga prestationer bakom detta hemska?

Men min fråga är nu till er, Vad är er tanke om Sochi 2014? Vad är det ni har uppmärksammat med OS 2014? För att utrycka detta ska ni använda er av er kreativa sida. Ni kan rita en bild, skriva en dikt, göra en reklamfilm, ja vad du vill egentligen…”

Så inledde Greta sin lektion innan hon försåg oss elever med färgpennor, limstift, färgglada papper och en extra morot genom att utlova ett pris till den mest kreativa skapelsen med bäst motivering.

Och vi gick in för uppgiften (med OS-hockeyn i bakgrunden)…

Louise    OS-hockeyn var naturligtvis igång i bakgrunden...  Ludde kör med precision!   IMG_1717

Alla hade sina tolkningar och tiden bara flög iväg. Helt plötsligt var lektionen slut och få av oss var klara – tiden går fort när man har roligt!

Så här blev resultatet:

IMG_1727 IMG_1726 IMG_1725 IMG_1724 IMG_1722 IMG_1728 IMG_1729 IMG_1730 IMG_1732 IMG_1733

Vem vann då?

Greta hade svårigheter att utse en vinnare:

Gretas utlåtande om vår och sin egen prestation löd sålunda:

”Jag tycker att min lektion blev bra, tillslut. Var väldigt nervös innan, speciellt igår, dåjag trodde att det skulle bli en flopp. Funderade till och med på att byta tema, men bestämde mig för att det fick bära eller brista. Jag fick en väldigt bra respons när jag berättade vad vi skulle göra vilket kändes väldigt skönt, och jag kunde slappna av mer. Jag tyckte att alla jobbade på bra och lyssnade när jag försökte prata. Tycker det är kul när alla är så engagerade.

Mina förväntningar överträffades helt klart och det var kul att få vara bossen för en lektion.”

Och jag kan inte annat än hålla med!

Musikalisk workshop II

Nä… fast det stämde ändå rätt bra. Johan och Jesper fick lära sig den hårda vägen vad som händer om man släpper in nio personer i ett rum fyllt med instrument… Jesper suckade djupt och jag kan nog lova att tanken ”vad har jag gett mig in på?!” for genom hans huvud mer än en gång.

Men, vi elever skärpte till oss och lyssnade på genomgången som hölls. De som kunde spela ett visst instrument fick ett annat att testa och vi som inte kunde spela något… vi fick en gitarr, eller i Louise fall en bas… Johan hade personliga genomgångar med alla gitarrister tills vi hade (typ) koll på vad vår uppgift var. Efter det fick Jesper ha genomgång med slagverkarna. Under tiden de dunkade på på trummorna sökte jag upp ett enskilt hörn och nötte strängarna tills jag kunde spela gången utan att titta på var jag satte fingrarna.

Kakafonin/det organiserade kaoset:

http://www.youtube.com/watch?v=yiNBiH6jsng

Sedan var det dags…

Helt fantastiskt, eller hur? 😉 Vi spelade detta bluesiga stycke snabbare och snabbare och mitt i detta dök skolans fantastiska estetlärare Åke upp och föll in i spelet. Esteteleverna som rörde sig in och ut i salen hade till en början väldigt roligt åt våra tafatta försök men rätt som det var satt de med och kompade!

Glädjen i spelandet gick inte att undvika och när uppgiften vi tilldelats var utförd ville vi göra mer. Efter en stunds jammande och bollande med idéer fick gruppen en halleluja-upplevelse:

Underbart, va? Vi som ”inte spelar” något instrument sjöng med bakom Greta som tog ett stort steg och genomförde sången (fast hon visste att jag spelade in!).

Detta var en dag när alla lärde sig något; överkom någon rädsla eller förutfattad mening om sig själva. Sådana upplevelser är fantastiska – halleluja-upplevelser, helt enkelt!

Svenskmålen då? Johan och Jesper ledde lektionen väl. Deras muntliga ”presentationer” var lyckade då de instruerade, pushade och peppade och vi svarade med att (oftast) göra som de sa. Deras ledarskap testades rejält bitvis men som Jesper uttryckte det:


Nu när jag sitter och skriver detta har jag fortfarande ett stort leende på läpparna. Det är underbart att se elever blomma ut, ta plats och våga göra saker som verkar läskiga till en början. Att göra sådana här saker – att släppa eleverna fria och planera egna lektioner, genomföra och efterarbeta dem – är kanske inte 100% förenliga med målen i Svenska 3. Men om detta moment gör att de om någon månad levererar ett stensäkert muntligt anförande inom det nationella provet, eller om de i framtiden faktiskt övervinner sig själva  tack vare detta… Ja, då må det vara hänt att jag tolkat kursmålen lite väl mycket till deras (och min) fördel. Det är en investering i deras framtid.

Musikalisk workshop Del I

Idag stod Jesper och Johan för undervisningen och en musikalisk workshop stod på agendan. Dessa båda magistrar har storslagna planer för sina elever: nästa vecka ska vi hålla på en hel dag och i slutet av densamma ska vi spela ihop som band!

Dagens lektion bestod av lite teori och prova-på. Magistrarna delade upp, den idag decimerade, gruppen så att Jesper hade hand om trum-teorin medan Johan kollade av gitarrkunskaperna hos vissa av oss. Johan konstaterade snabbt att ett par stycken redan kunde spela gitarr och skickade då dessa till trumpinnarna så att han kunde ägna sig åt de som behövde mer assistans (stor guldstjärna där!).

Jesper var väldigt pedagogisk, men även ganska avancerad, i sina beskrivningar. Han visade olika sorters grepp och fick även mig, fröken med taskig simultanförmåga, att få händerna att samarbeta. Johan gjorde ett tappert försök med mig och gitarren – det gick (när jag fick spela basgång istället…), men jag konstaterade att jag nog har mer pianofingrar än gitarrfingrar och att jag nog inte är redo för solot i Iron Maidens Afraid To Shoot Strangers. Än.

IMG_1637 IMG_1644

Vi fick en läxa till nästa lektion:

IMG_1645

Vi ska alltså hitta på en ramsa så att vi kommer ihåg gitarrsträngarnas placering. Några förslag som haglade fram ur sällskapet var ”En Blyg Gymnasist Dansar Alltid Ensam” och ”En Ball Groda Dyker Aldrig Ensam”. Jag ska fundera vidare på den… Jag har ju nästan en vecka på mig att göra läxan! 🙂

Båda magistrarna skötte sig väl under lektionen. De såg till att alla fick prova både gitarr och trumpinnar och de gav sig inte förrän alla hade klarat att göra de övningar vi fått. Johan sammanfattar dagens lektion:

Bra jobbat grabbar – jag och de andra ser fram emot nästa vecka!

Dennis och chokladbollfabriken

Först ut att hålla sin egen lektion var Dennis. Han hade planerat en lektion där jag och de andra eleverna skulle baka chokladbollar. Han hade på egen hand bokat köket ute på HT-programmet och sett till att allt som behövdes fanns till hands den tiden som vi skulle ha lektion.

Dennis körde en genomgång i ett klassrum först. Han gick igenom premisserna för lektionen och delade in oss elever i grupper. Vi meddelades även att det fanns ett tävlingsmoment i bollbakandet – och det gick naturligtvis hem bland dessa tävlingsinriktade människor (även hos mig, vilket de som spelat sällskapsspel med mig vet…)!

Väl i köket gick magistern igenom receptet med alla ingredienser, måtten och faten som skulle användas till pärlsockrandet och serveringen. Här presenterades även tävlingsmomentet: vi skulle i grupperna skapa något av smeten som blev över efter att vi producerat några chokladbollar som vi skulle ha till avslutningsfikat. Vi fick använda oss av smeten och av de ingredienser som ingick i smeten: ”Endast er fantasi sätter stopp för vad ni skapar – kör igång!”

IMG_1614 IMG_1615

I och med tävlingsmomentet blev alla väldigt koncentrerade. Magistern gick runt mellan grupperna och kollade så att alla följde receptet och höll sig till uppgiften. Fantasin flödade i skapandet av chokladbollskonsten:

IMG_1632 IMG_1619

IMG_1614

IMG_1628

IMG_1624

IMG_1629

Magistern hade koll på tiden och såg till att vi städat efter oss. Han hade koll på grupperna och såg när vi började bli klara. Då gav han oss en sluttid för sista konstfix och när vi skulle ha städat upp efter oss. Därefter väntade fikat och prisutdelning för bästa chokladbollsskapelse… Bilden närmast ovan är det vinnande bidraget, bakat av Jesper, Louise och Jacob.

Här är magisterns egna ord efter bakning:

Medan vi fikade fick vi fylla i en utvärdering som magistern – på egen hand – utformat:

IMG_1633

Hur gick det då, utefter de mål som satts upp i uppgiften? Mycket bra! Dennis var lugn, höll instruktionen på en bra nivå som alla kunde förstå. Ingen behövde ställa frågor om själva uppgiften. Alla jobbade fokuserat unders hans överinseende och han gav oss feedback under vårt arbete. Fröken och klasskompisarna var nöjda! Bra jobbat Dennis!

Egen lektion

Eleverna i åk 3 på ALP har fått i uppgift att planera, genomföra och utvärdera en egen lektion inom valfritt område utifrån deras eget intresse.

Tanken med denna uppgift är att eleverna ska träna sina muntliga färdigheter och sina pedagogiska ledaregenskaper. Eleverna går på samhällsprogrammets beteendevetarinriktning och Pedagogiskt ledarskap ingår som en kurs där.

Arbetet med detta har gått snabbt för en del och lite långsammare för andra. Vissa har väldigt svårt att komma på vad de ska ”hålla låda” om och mer än en gång har jag hört ”jamen, jag är ju inte bra på något annat än skidåkningen”… Sådana gånger är det rätt praktiskt att ha en relation till sina elever så att en vet vad de faktiskt är bra på – mer än bara idrotten – så att en kan komma med förslag på arbetsområden.

Redovisningarna är i full gång  och det är helt fantastiskt för fröken att få vara elev!

 

En kanske inte vill. Men det vill hen.

Det senaste året har två nya pronomen sprungit på oss. Hen och en. Två små könsneutrala ord som ska kunna användas när syftet ska nås fram till både man och kvinna utan att behöva nämna det specifika könet. Vilket rimligen är viktigt, och något som borde användas ganska ofta. Tycker man. Eller kvinna… 

Förra året var det mycket skriverier om just hen-ordet, men i år har även en-ordet fått en stor betydelse och väckt många åsikter. Under september förra året kunde man läsa i Dagens Nyheter att då, årets mest omtalande pronomen, snart skulle bli förbjudet. Gunilla Herlitz, tidningens egna chefredaktör, säger till Dagens Media att ordet hen, när det förekommit, väckt ont blod i läsekretsen och något som inte borde få förekomma i nyhetstidningar.

– I en nyhetstext är det en självklarhet för mig att det inte ersätter han eller hon. Även om det ibland kan vara praktiskt, säger Gunilla Herlitz. 

Personligen har jag inte riktigt vant mig ännu och tycker att användningen av ordet hen kan gå lite till överdrift. Hela grejen med hen handlar om jämställdhet och att ens kön inte ska ha någon betydelse. Är det inte då bättre att bara lära sig att acceptera. Allt ska vara så könsbefriat och neutralt idag. Men sanningen är den att vi är två olika kön som knallar omkring på denna planet, det kan vi aldrig komma ifrån. Det behövs en man och en kvinna för att människosläktet ska kunna fortplanta sig, så har det alltid varit. Varför kan vi inte bara lära oss att acceptera vad vi är, och rätta oss efter det. Jämställdhet är inte för mig att vi måste behöva använda könsneutrala ord. Det är lika lön för lika arbete. Det är att man behandlar män och kvinnor lika, i alla kulturer. Men, om det däremot finns människor som vill tilltalas med hen, har jag ingenting emot det. Faktum är att jag inte alls har något emot själva ordet. Men hur vi använder det kan göra mig galen. Låt varje människa få vara det den är. Som den är. Respektera och acceptera. Ska det vara så svårt?

Under måndagen den 28 oktober 2013, kunde man läsa i Aftonbladet att från och med den 1 november erkänner Tyskland ett tredje kön. Det handlar alltså om de intersexuella personer som har en oklar könstillhörighet utifrån kroppsliga kännetecken, nu kommer kunna använda sig av ordet hen.

– Det är bra att man kan etablera andra könskategorier än de två som finns idag, säger Vio Szabo, 28, till Aftonbladet.

Jag har full förståelse att inte alla människor passar in i den tvåkönsnorm som många andra tar för givet. Att det faktiskt finns folk som inte känner sig bekväma med att benämnas som hon eller han. De människorna är värda att respekteras, och om ordet hen stärker deras rätt att vara sig själv, står jag knappast i vägen och säger nej. Men med det menar jag inte att alla måste säga och skriva hen hela tiden. Vill en person omtalas med hen bör den personen få bli det, men på samma sätt bör det respekteras när någon vill omtalas han eller hon. Jag tror att människor som anser sig själva som extremt manliga eller kvinnliga, skulle känna sig diskriminerande för att det inte längre kan definieras efter vad de faktiskt är. Att använda könsneutrala ord skulle kanske hjälpa många för att definiera sig själva, men jag tror knappast att det är en hjälpa hand för jämställdhet.

Lika är det med ordet en. Jag använder knappast man för att det endast ska vara riktat till männen. Skulle jag någon gång säga ”Vill man röka, får man göra det på balkongen”, tror jag knappast jag skulle behöva lägga till ”…Ja, det gäller alla kvinnor också!” Jag tror att alla skulle förstå precis vad jag menade. Eller är det meningen att jag ska behöva säga ”Vill en röka, får en göra det på balkongen” för att alla ska ta del av det? Svaret är nej. Alla dessa ord skulle bara leda till förvirring och irritation av ordbruket. Istället för att lyssna på budskapet, tror jag mer folk skulle lägga fokus på mitt ordval. Skulle jag lyssna på en föreläsning där sändaren endast använde sig av hen och en, skulle jag ha väldigt svårt att koncentrera mig på vad det egentligen är personen pratar om.

Ännu en sak jag har funderat över är hur man ska ta till väga när man köper kläder. Kommer det inte längre finnas herr- och damavdelningar? Och kommer Dressmann bli tvungen att byta namn till Dresshenn? Vill jag köpa en kjol, är inte själva grejen att jag är ute efter just ett TJEJplagg. Jag är ute efter en nederdel som kallas kjol, och som råkar vara sydd för en kvinnlig kropp. Ännu en gång handlar det om att acceptera. I detta fall är det ju bara positivt att alla kläder finns under olika kategorier, så man lättare finner det man söker, oavsett VAD man söker.

Jämställdhet är en självklarhet. Men det handlar inte om att skapa nya ord. Det handlar om att tror på att alla människor är lika mycket värda och att de har lika möjligheter att skapa sig ett liv efter eget huvud. Man eller kvinna, det spelar ingen roll. Så nu är frågan. Är hen och en på tillfälligt besök, eller är båda här för att stanna? Nya ord växer förvisso fram hela tiden, men då handlar det om ord som ”messa”, ”appar”, ”vabba” och ”fejla”. Inte om egennamn. Och inte om pronomen. Och människan kan ju inte kvotera in ord, hur gärna hen vill. Om hen nu vill.

Louise Jansson

Rubriken som inte nådde fram till ägget

Jag sitter vid frukostbordet och läser en artikel i DN där det diskuteras om ordet ”man” kan och borde ersättas med ”en” i kampen för jämlikhet. I artikeln ”Ordet ’man’ blir ’en’ i kampen för jämlikhet” intervjuar Georg Cederskog både professorn i modern svenska Lars-Gunnar Andersson, författaren Lidija Praizovic samt DN-medarbetarna Anna Hallberg och Magdalena Ribbing. Praizovic menar att genom att gå emot det allmänna ordvalet skapar man en jämställdhetsdebatt. Ribbing å andra sidan menar att det inte hjälper jämställdheten framåt att byta ut praktiska och lättbegripliga ord som ”man”, då det finns bättre sätt att verka för sådant.

Min spontana reaktion är att det är lite larvigt med hen och en. Vad gäller ”hen” och dess betydelse för jämställdhetsdebatten så tycker jag att det är lite märkligt. För i och med det ordet så tar man bort könsdefinieringen, och tycker att det är bra för då kan alla placeras i samma fack och vara och lika mycket värda. Men enligt mig så är det helt fel sätt att se på saken om man vill att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Jag menar att man måste acceptera att det finns både kvinnor och män och därefter aktivt jobba för att kvinnor ska få samma rättigheter och möjligheter som männen och vice versa. Vi måste istället genom strukturförändringar ändra vår bild av män och kvinnor. Så jag ser väl egentligen inte några fördelar med användandet av hen.

Det finns svårigheter med användningen av ”en” också. Detta inte minst för att ”man” har funnits med så länge och är ett så vardagligt och begripligt ord. Det är faktiskt svårt att sia om användningen på sikt, men jag är ändå av uppfattningen att desto mer det skrivs om och pratas om ord som hen och en, desto mer kommer de att användas i tal och skrift. Det finns alltid några som anammar det, sen är bara frågan hur många…

Om vårt språk på allvar kan göra skillnad i jämställdhetsfrågor? Det tvivlar jag på. Det stod i artikeln att språket speglar samhället. Och så är det väl. Men jag tror inte att man kan vända spegeln åt andra hållet. Att ändra språket kommer inte att kunna ändra samhället i närheten av lika effektivt som att i en demokrati göra aktiva samhällsförändringar. Som tidigare nämnt så tror jag inte heller att könsneutrala ord som hen är rätt väg att gå för att göra skillnad i jämställdhetsfrågor. Den effekt det kan ha är att desto fler ord, oavsett vilka, som vi stöter på och som allmänt förknippas med jämställdhetsdebatten, desto fler tankar kommer att ägnas åt den. Detta kan självfallet vara positivt då folk kanske blir mer uppmärksamma. Men jag tror ändå att det kan få motsatt effekt. ”Hen” kan ha effekten att folk tar avstånd från debatten och tycker att den är konstig och främmande.

Jag kan ändå bara hoppas att när jag och min fru i framtiden sitter vid köksbordet och läser DN, så står där istället att kvinnor har lika många platser som män i styrelser och ledningar för Sveriges företag. För först då kan vi komma ifrån att gubbarna väljer gubbarna som medarbetare, vilket de gör för att de känner sig hotade av drivna och kompetenta kvinnor. När jag och frugan sedan lägger budgeten på kvällen så hoppas jag också att vi får lika mycket betalt om vi sysslar med samma sak. Men om detta skulle bli verklighet så skulle det inte bero på att man byter ut ord som ”man” till ”en”.

Fredrik Bauer

Hen, en, man eller vad?!

Eleverna fick i uppgift att läsa Georg Cederskogs artikel ”Ordet ‘man’ blir ‘en’ i kampen för jämlikhet” (DN, 2013-01-16) till dagens lektion, och den väckte sannerligen diskussionslustan hos mina kära alp-treor!

Vi började i artikeln och diskuterade huruvida det lite dialektala ‘en’ skulle kunna ersätta ‘man’. Eleverna konstaterade krasst att det inte är så mycket mer jämlikt i samhällen där ‘en’ finns i det lokala språket… Den viktigaste slutsatsen för dagen var att ändra personliga pronomen är inte rätt väg att gå om man vill ha ett jämlikt samhälle – då är det bättre att ge lika lön för lika arbete!

Efter denna slutsats började vi prata om vilka ord som uppfattas som maskulina och feminina. Jag delade ut whiteboardpennor och bad dem göra två kolumner – en för manligt och en för kvinnligt – och fylla på dessa med ord som ”beskriver” människor, t ex yrken eller intressen. Lite intressant är att eleverna själva gjorde färgvalet med pennorna… Rött för kvinnligt och blått/svart för manligt!

IMG_1021 IMG_1022

Man kan, utan att överdriva, säga att den manliga sidan fick många fler ord än den kvinnliga… Eleverna och jag var oftast rörande överens om vilken sida om strecket orden skulle placeras på vilket säger en del. När vi hör ‘kassörska’ ser vi en kvinna sitta i kassan i en matvarubutik, medan en ‘kassör’ är en man som har hand om en förenings finanser. Jag är nästan 20 år äldre än dessa elever och det säger oss att inte mycket har hänt i jämlikhetsväg på 20 år…

Några ord orsakade dock diskussioner, t ex ‘frisör’. ‘Frisören’ hamnade först mitt på strecket men sedan enades gruppen om att det var ett kvinnligt ord. ”Manliga frisörer är ju ofta lite feminina,” som någon sa.

‘Advokat’ blev enhälligt placerat på manliga sidan medan ‘jurist’ hamnade på strecket. Varför? Jo, eleverna menade att i ordet ‘jurist’ finns inte ”tyngden” som ‘advokat’ har. ‘Advokat’ frammanar bilden av en Silbersky-typ, medan en jurist är yngre, inte lika erfaren juridisk kunnig person… och att detta var mer kvinnligt.

Detta kan verka kontroversiellt, men, som eleverna själva konstaterade, detta handlar om våra fördomar. Fördomar får man från sin närmaste omgivning och från samhället i stort. För att ett land ska bli jämlikt krävs att ens fördomar ändras i grund och botten och sådant går inte fort.

Som sagt, mycket har inte hänt på 20 år.

 

Terminen är igång

Ett par veckor av terminen är avverkade; ettorna har plågat sig genom DLS-diagnostiskt material; tvåorna har duschats med grammatik och treorna har varit till Berättarladan i Sunne för att se Västanå teaters uppsättning av Selma Lagerlöfs Nils Holgersson.

I pausen fick Lisa närkontakt med självaste Mårten Gåskarl (Björn Söderbäck)…

IMG_0904

… och Fabian och Jerry inspirerades och hemföll åt teatraliska uttryck.

IMG_0903

Vi är alltså igång för fullt. Ett urval från det fysiska klassrummet: Treorna tar sig genom svensk språkhistoria, egna runrader står just nu på agendan. Tvåorna fördjupar sig i döda språk och ettorna får en rejäl dos filmkunskap (”Film är också text” som en filmvetare sa en gång) och berättarteknik. Alp 2 fortsätter med ett tema från boken de avslutade förra kursen med (Nick & Norahs oändliga låtlista) och tar svängen över språksociologin – manligt och kvinnligt språk.

Eleverna kommer att publicera olika alster här på bloggen under hösten, så håll utkik!

Runristning deluxe

Språkhistoria står på agendan och HTFS11 ristar (tja… ritar…) runor för fulla muggar!
IMG_0911

Fröken skickar, som den run-nörd hon är, dessutom en liten kärleksfull hälsning till dem på tavlan:

IMG_0912

© 2018

Tema av Anders NorenUpp ↑