Jag sitter vid frukostbordet och läser en artikel i DN där det diskuteras om ordet ”man” kan och borde ersättas med ”en” i kampen för jämlikhet. I artikeln ”Ordet ’man’ blir ’en’ i kampen för jämlikhet” intervjuar Georg Cederskog både professorn i modern svenska Lars-Gunnar Andersson, författaren Lidija Praizovic samt DN-medarbetarna Anna Hallberg och Magdalena Ribbing. Praizovic menar att genom att gå emot det allmänna ordvalet skapar man en jämställdhetsdebatt. Ribbing å andra sidan menar att det inte hjälper jämställdheten framåt att byta ut praktiska och lättbegripliga ord som ”man”, då det finns bättre sätt att verka för sådant.

Min spontana reaktion är att det är lite larvigt med hen och en. Vad gäller ”hen” och dess betydelse för jämställdhetsdebatten så tycker jag att det är lite märkligt. För i och med det ordet så tar man bort könsdefinieringen, och tycker att det är bra för då kan alla placeras i samma fack och vara och lika mycket värda. Men enligt mig så är det helt fel sätt att se på saken om man vill att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Jag menar att man måste acceptera att det finns både kvinnor och män och därefter aktivt jobba för att kvinnor ska få samma rättigheter och möjligheter som männen och vice versa. Vi måste istället genom strukturförändringar ändra vår bild av män och kvinnor. Så jag ser väl egentligen inte några fördelar med användandet av hen.

Det finns svårigheter med användningen av ”en” också. Detta inte minst för att ”man” har funnits med så länge och är ett så vardagligt och begripligt ord. Det är faktiskt svårt att sia om användningen på sikt, men jag är ändå av uppfattningen att desto mer det skrivs om och pratas om ord som hen och en, desto mer kommer de att användas i tal och skrift. Det finns alltid några som anammar det, sen är bara frågan hur många…

Om vårt språk på allvar kan göra skillnad i jämställdhetsfrågor? Det tvivlar jag på. Det stod i artikeln att språket speglar samhället. Och så är det väl. Men jag tror inte att man kan vända spegeln åt andra hållet. Att ändra språket kommer inte att kunna ändra samhället i närheten av lika effektivt som att i en demokrati göra aktiva samhällsförändringar. Som tidigare nämnt så tror jag inte heller att könsneutrala ord som hen är rätt väg att gå för att göra skillnad i jämställdhetsfrågor. Den effekt det kan ha är att desto fler ord, oavsett vilka, som vi stöter på och som allmänt förknippas med jämställdhetsdebatten, desto fler tankar kommer att ägnas åt den. Detta kan självfallet vara positivt då folk kanske blir mer uppmärksamma. Men jag tror ändå att det kan få motsatt effekt. ”Hen” kan ha effekten att folk tar avstånd från debatten och tycker att den är konstig och främmande.

Jag kan ändå bara hoppas att när jag och min fru i framtiden sitter vid köksbordet och läser DN, så står där istället att kvinnor har lika många platser som män i styrelser och ledningar för Sveriges företag. För först då kan vi komma ifrån att gubbarna väljer gubbarna som medarbetare, vilket de gör för att de känner sig hotade av drivna och kompetenta kvinnor. När jag och frugan sedan lägger budgeten på kvällen så hoppas jag också att vi får lika mycket betalt om vi sysslar med samma sak. Men om detta skulle bli verklighet så skulle det inte bero på att man byter ut ord som ”man” till ”en”.

Fredrik Bauer